jag hade lite tråkit och gjorde en playlist på spotify. jag tänkte dela med mig med lite partymusik.
partey
fredag, maj 29, 2009
(pyton)orm
jag måste säga att jag känner mig inte helt kry. näsan är täpp och rinner. jag har ont längst bak i gommen. ni vet där man brukar ha ont när man är sjuk. jag till och med kallsvettas lite. och det mina vänner är inte så speciellt trevligt. nu kanske ni tänker "hon är förkyld". men låt mig säga en sak. det tänker jag med.
tisdag, maj 26, 2009
fredag, maj 22, 2009
resan till huvudstaden
hej hej.
jag sitter nu i mitt hotelrum och har nyss ätit frukost. gårdagen var både utmattande och härlig. härlig, mest för att jag inhandlade ett par lila Converse. utmattande, för att efter en tidig morgon och guppig flygtur var en dag på stan tröttsamt. men det var värt det. det ska regna idag, men jag hoppas att det bara är aprilväder och att solen skiner igenom de mörka molnen. en jättelustig sak som hände mig på planet igår, eller det började väl redan på umeås flygplats. jag träffade ida och victoria där. dom satt några stolar bredvid mig och väntade på planet precis som jag. vi satt där och pratade lite tills planet anlände. eftersom det var proppfullt på planet så fick pappa och mamma sitta bredvid varandra medan min plats var lite längre bort än deras. underligt nog så var min plats bredvid ida och victoria! jag började nästan tro på ödet. vi satt och pratade nästan hela flygturen, utom när de "lånade" min iPod och lyssnade igenom mina låtar heh. när vi gick av planet så bestämde vi att vi skulle ta en shoppingrunda tillsammans. det är det jag sitter och väntar på nu. pappa vaknar alltid så tidigt, och eftersom vi bor i samma rum vaknade jag också. så jag är klar och väntar bara på avfärd. det var i princip hela mitt äventyr än så länge.
jag sitter nu i mitt hotelrum och har nyss ätit frukost. gårdagen var både utmattande och härlig. härlig, mest för att jag inhandlade ett par lila Converse. utmattande, för att efter en tidig morgon och guppig flygtur var en dag på stan tröttsamt. men det var värt det. det ska regna idag, men jag hoppas att det bara är aprilväder och att solen skiner igenom de mörka molnen. en jättelustig sak som hände mig på planet igår, eller det började väl redan på umeås flygplats. jag träffade ida och victoria där. dom satt några stolar bredvid mig och väntade på planet precis som jag. vi satt där och pratade lite tills planet anlände. eftersom det var proppfullt på planet så fick pappa och mamma sitta bredvid varandra medan min plats var lite längre bort än deras. underligt nog så var min plats bredvid ida och victoria! jag började nästan tro på ödet. vi satt och pratade nästan hela flygturen, utom när de "lånade" min iPod och lyssnade igenom mina låtar heh. när vi gick av planet så bestämde vi att vi skulle ta en shoppingrunda tillsammans. det är det jag sitter och väntar på nu. pappa vaknar alltid så tidigt, och eftersom vi bor i samma rum vaknade jag också. så jag är klar och väntar bara på avfärd. det var i princip hela mitt äventyr än så länge.
onsdag, maj 13, 2009
söndag, maj 10, 2009
nya krafter
jag funderar på att ge min blogg en ny chans. jag tror faktiskt att det är ännu en chans. men det spelar ingen roll. jag hade i alla fall bara tänkt skriva när det har hänt något riktigt intressant, och inte bara skriva något tråkit bara för att det känns som om jag måste. självklart kommer det bli så i alla fall. men det bryr vi oss inte om just nu.
sen mina senare blogginlägg kan jag inte komma på något specifikt som har hänt mig. visst, jag har varit med mina vänner och pluggat oerhört mycket. faktiskt så håller jag på med ett arbete just nu, men jag var tvungen att ta en liten paus.
jag har också en tendens att skriva korta inlägg. de är till och med riktigt tråkiga. men nu ska jag ta tag i mitt liv och försöka göra det bästa av situationen. det här inlägget kommer tillexempel att bli kort.
jag återkommer när jag har roligare information om mitt nuvarande liv.
ciao.
sen mina senare blogginlägg kan jag inte komma på något specifikt som har hänt mig. visst, jag har varit med mina vänner och pluggat oerhört mycket. faktiskt så håller jag på med ett arbete just nu, men jag var tvungen att ta en liten paus.
jag har också en tendens att skriva korta inlägg. de är till och med riktigt tråkiga. men nu ska jag ta tag i mitt liv och försöka göra det bästa av situationen. det här inlägget kommer tillexempel att bli kort.
jag återkommer när jag har roligare information om mitt nuvarande liv.
ciao.
lördag, maj 09, 2009
torsdag, maj 07, 2009
hatable
You can hate a person just by looking at her/him: the hair, the smile, the look, the clothes. Anything can trigger negative feelings. You just have to go with that flow and any proof that person is not horrible will have no influence on you.
I don’t know if we could say a good thing about every person we’ve met so far, maybe they haven’t impressed us in a positive way, but we can most certainly bitch about all of them. There must have been something to annoy us at one point. It’s only human! For every nice gesture and person who smiled thanks to you, there is an unhappy person, someone who feels neglected or discriminated against.
It’s human to be annoyed, but above that, I think it’s human to be hatable (being available for hate).
We are hatable with every gesture, every choice we make and tear we drop. Because all these are movements on a map filled with people and, inevitably, when we go one way we get closer to some and estrange from others. We are, in essence, controversial.
Some are more controversial than others, true. It depends on how far we move from the center of the map or, in other words, how extremist we are. And how much we show of our personality we show to others. But still, we are always lovable to some and hatable to others.
That’s the breakthrough. We’re both good and evil, pleasant and repulsive, smart and stupid. It only depends on where we’re standing when we’re judging. There is no black and white. And that’s why the big picture is important: we need to see the balance between the smiles and the tears someone provokes. And the reasons. The intentions. The more information we have, the better we see the tone of gray.
Anyway, we are hatable. That’s our most human trait. Every person stands for the things another one hates. That’s life.
I don’t know if we could say a good thing about every person we’ve met so far, maybe they haven’t impressed us in a positive way, but we can most certainly bitch about all of them. There must have been something to annoy us at one point. It’s only human! For every nice gesture and person who smiled thanks to you, there is an unhappy person, someone who feels neglected or discriminated against.
It’s human to be annoyed, but above that, I think it’s human to be hatable (being available for hate).
We are hatable with every gesture, every choice we make and tear we drop. Because all these are movements on a map filled with people and, inevitably, when we go one way we get closer to some and estrange from others. We are, in essence, controversial.
Some are more controversial than others, true. It depends on how far we move from the center of the map or, in other words, how extremist we are. And how much we show of our personality we show to others. But still, we are always lovable to some and hatable to others.
That’s the breakthrough. We’re both good and evil, pleasant and repulsive, smart and stupid. It only depends on where we’re standing when we’re judging. There is no black and white. And that’s why the big picture is important: we need to see the balance between the smiles and the tears someone provokes. And the reasons. The intentions. The more information we have, the better we see the tone of gray.
Anyway, we are hatable. That’s our most human trait. Every person stands for the things another one hates. That’s life.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
